Panikattack

2

Träffande titel på den övre boken va? ;-)

 

De senaste dagarna har varit minst sagt omtumlande för mig… i onsdags kväll då jag var ute och gick med min hund fick jag en panikattack när jag var flera kilometer hemifrån, allting bara snurrade, hjärtat rusade och det enda jag kunde tänka var: Hjälp, jag kommer inte att kunna ta mig hem!!!!!

På något märkligt sätt fick jag fram telefonen och lyckades slå numret till min man som kom och hämtade mig (oss), medan vi pratade lugnade jag ner mig något men var skakad resten av kvällen och kunde inte förstå hur jag skulle kunna ta mig ut på en promenad igen…  pressade mig själv ut senare på kvällen, det gick inget vidare men jag tog mig runt min lilla ”kvällsrunda” med hjärtat i halsgropen.

På förmiddagen nästa dag fick jag en ännu värre attack, det absolut värsta jag någonsin varit med om. Jag befann mig hemma i sovrummet – ironiskt nog den plats som för mig är själva definitionen av trygghet – och jag hade min man alldeles i närheten. Det sägs att man ”blir inte galen av en panikattack” även om det kan kännas så, men jag blev faktiskt galen – jag tappade totalt kontrollen över mig själv och var helt övertygad om att jag kommer att bli hämtad och inspärrad, min hund kommer bli omplacerad och min man kommer definitivt inte att orka med detta.. min tidigare övertygelse om att jag kan andas mig lugn i vilken situation som helst var som bortblåst och jag inte bara trodde utan var helt säker på att detta kommer bli min död… och det skumma i det hela är att jag såg mig själv liksom ”utifrån” samtidigt som jag fick en flashback av en tant jag tog hand om på ett vårdhem en gång som plötsligt hade blivit illamående och fick dödsångest när jag ledde henne till sin säng, hennes ångestfyllda rop var: ”Hjälp mig, hjälp mig! Jag vill inte dö!” ( Hon dog strax efter de orden… ) och jag tänkte att det måste varit så här det kändes för henne..

 

Jag vet inte hur länge jag blev liggande i sängen och försökte lugna ner min andning med hjälp av min man, men till slut var den så pass kontrollerad att jag kunde prata hyfsat normalt igen och vi bestämde att min man skulle ringa och försöka få en akuttid. Ringde först till den vårdcentral jag var listad på, där meddelade telefonsvararen att vi skulle bli uppringd om tre timmar… det tyckte vi var lite väl lång tid så då ringde vi en privat vc alldeles här i närheten men fick reda på att man kunde inte byta vc mitt under semestern(?) och de tipsade om att åka in till den vc jag var listad vid och söka akut. Så då åkte vi till ”första” vårdcentralen, där vi fick information av kvinnan i luckan att det inte fanns någon läkare att träffa och att sköterskorna hade lunch, men att vi kunde få en akuttid hos en sköterska om ca 1 1/2 timma, förutsatt att ingen med mer akut åkomma kom in och att de fyra som stod före i kön var klara då.

Till sist fick jag i alla fall träffa en jättebra sköterska som fick mig att känna mig lugnare och när vi gick därifrån kände jag mig nästan normal igen, hehe… men jag blev skakis så fort min man försvann ur min åsyn. Det var meningen att vi skulle åka till Jämtland samma dag för att dagen efter jobba som cafévärdar och min första tanke var att boka av allt och stänga in mig i lägenheten, men jag är sååå tacksam för att min man föreslog att ”vi åker ändå och går det inte så åker vi hem igen”. På morgonen därefter innan caféet skulle öppnas så skulle vi gå en promenad med Gero.. jag var både yr, illamående och kände mig helt orkeslös i benen… trodde att jag skulle klara att ta mig max 100 meter… men hur det nu var så gick vi en hel timma och sedan gick resten av dagen väldigt bra, vilket blev en stor lättnad för mig. På lördagen ville jag dock ändå åka hem för att komma ”tillbaka till brottsplatsen” ;-) och börja bearbeta det som hänt.

 

Så där är jag alltså just nu. Paniken kommer och går och det viktigaste för mig just nu är att hitta tillbaka till mitt lugn igen. Om jag hade varit anställd hade jag varit sjukskriven, men eftersom jag är min egen så fungerar det att sitta hemma och pyssla med jobb då jag själv kan styra när jag skall arbeta, och det kan vara väldigt skönt att få ha tankarna på annat än mina egna hjärtslag, men när det gäller det mesta annat så har jag tagit en paus. Min egen reflektion över denna händelse är att kroppen alltid hittar ett sätt att meddela sig, om man inte tar itu med den stress eller de rädslor man skaffar sig under åren så byggs det på och slutar förr eller senare i någon form av kollaps. Det kryper närmare för varje gång man ignorerar tecknen, i mitt fall kom det ända in i mitt tryggaste rum…

 

Om Ni som läser här har varit med om liknande så skriv gärna och berätta, jag vet ju att detta är väldigt vanligt men kanske inte något man väljer att berätta för gemene man. Jag har i alla fall bestämt mig för att vara helt öppen med det som hänt mig och skriver det här inlägget så att alla skall veta hur det ligger till. :-)

Nu finns jag på Instagram

insta

Klicka HÄR så kommer Du till mitt Instagram

 

Nu har jag knåpat ihop en profil på Instagram ( = wangborgshem ) och skapat mina två första inlägg… detta är något som jag gått och funderat på en längre tid men tog beslut om först igår – inspirerad av författaren till boken i föregående blogginlägg ;-).

Jag tänker mig att använda Instagram som en enklare form av kanal, med lite annat innehåll så det inte blir en ren upprepning av bloggen, och att där skriva ner de där tankarna som känns lite för korta för att tillägna ett helt blogginlägg … och så klart försöka inspirera till en enklare och skönare vardag. Det blir mera kort och koncist alltså, i renare ;-) form men med samma grundbudskap.

Välkommen att kika in!

Min kväll med Fredrik Eklund

kvall

Här spenderade jag kvällen igår med Fredrik Eklund… ;-)

 

Jag har inte sett så mycket av tv-programmet Million dollar listing, men det har förstås varit omöjligt att kunna undgå den spektakuläre toppmäklaren med sin medryckande och positiva energi. Igår ägnade jag faktiskt hela varma sommarkvällen åt att läsa Fredrik Eklunds bok Sälj!, och även om hans filosofi bygger mycket på yta så skriver han en hel del som även jag kan känna igen mig i – t.ex. att det inte är de materiella tingen som egentligen är de viktiga, men att de ändå kan både förenkla och försköna ens vardag. Han använder sig av mycket struktur och ”att-göra-listor”, har ett spikat dagsschema för att vara så effektiv som möjligt och fastän hans råd till största del syftar till att generera affärer så finns det mycket att inspireras av för den som prioriterar andra värden eller har andra mål i livet.

Mesta igenkänningsfaktorn:  När han berättar att han ogillar spray, vax etc. i sitt hår och istället brukar ta lite vanlig ansiktskräm ( jag prövade det själv för några år sedan då mitt hår såg supertorrt ut och jag inte ville köpa någon hårprodukt som sedan bara skulle bli stående i badrumsskåpet, ett perfekt minimalist-tips för den som kanske inte vill/kan använda något ur skafferiet! ) och när han slängde ut sin dyrköpta syntetmadrass ( i hans fall var det för att ena hunden fick röda utslag, då bestämde han sig för att skaffa en naturlig variant ).

Detta tar jag med mig från boken:  Budskapet om att vara sann mot sig själv och gå sin egen väg, och några ord från slutet av boken ( ej ordagrant översatt, men på ett ungefär ): ”Vänd dig mot elden och släck den istället för att springa därifrån och låta huset brinna ner”

… & med telefon

 

iphonesilver

Samma färg som min gamla telefon – vit och silver!

 

Nu har jag telefon igen, och den här gången blev det en iPhone… och nu får jag nog ta tillbaka det där med att jag inte brukar ha med mig telefonen i skogen för nu har jag blivit helt hooked på att lyssna på podcast’s ( lyssnar för närvarande på podden Sinnessjukt som jag tycker är intressant! ) och gillar den där appen Hälsa som mäter hur långa promenader jag går om dagen ( ligger f.n. på runt 8 km men så snart det blir svalare så är min målsättning att gå/jogga minst 1 mil/dag )…

Är det någon av Er som lyssnar på poddar och har Ni i så fall tips på några med intressanta ämnen ( helst lite djupare och utan flams, hehe )?

 

Välbehövlig svalka

gerosalsten

Badtokig :-)

 

Idag behöver jag verkligen svalka av mig… hade en fotograf här hemma på eftermiddagen inför ett reportage till en tidning, och det kan man väl lugnt säga inte är min starka sida – att någon tar proffsiga bilder av mitt hem har jag inga som helst problem med, det är ju bara kul, men när det kommer till att själv medverka på bild så blir jag väldigt obekväm, känner mig bara stel och jättekonstig :-( .. men men, nu är det gjort och jag är ändå väldigt tacksam över att tidningen ville ha med just mig.. ( vet ej ännu när den kommer ut så får återkomma om det framöver! )

Efter att fotografen hade gått hem så var jag i alla fall, utan att överdriva, helt slut, haha.. ville bara kasta mig in i duschen och låta det svala vattnet skölja av mig alla de senaste dagarnas spänningar. Eller göra som Gero gjorde igår; rusa ut i havsvattnet och snabbt simma långt, långt ut.. så där så att man bara blir till en liten oskarp prick ifall någon skulle få för sig att försöka fånga en på bild :-)

Utan telefon

vindskydd

Det här vindskyddet och grillplatsen är ett av mina favoritställen som ligger alldeles i närheten av där jag bor… ( tycker egentligen inte om att ha med mig telefonen under skogspromenader men just den här dagen gjorde jag ett undantag för att ta en bild på platsen :-) )

 

Jag är utan telefon sedan igår. Märkte igår morse när jag slog på den att den började bli varm fastän jag inte använde den… till sist var den så het att jag var tvungen att slå av den. Tog isär den och det visade sig att det inte var batteriet som blivit överhettat utan själva överdelen ( processor kanske det heter? ) så det är bara att skaffa en ny. Är i alla fall tacksam över att jag har för vana att alltid stänga av telefonen innan jag går och lägger mig på kvällarna, för jag litar inte alls på dessa manicker ;-).

Nu kommer jag vara utan telefon några dagar innan den nya anländer och det känns faktiskt väldigt skönt… inte för att jag är särskilt beroende av den annars heller, men just för den där vetskapen om att jag varken kan ringa eller bli uppringd av någon.. det är väl en form av ”nutidslyx”.

Jag tycker också om känslan av att ”börja om på nytt” med en ny telefon - jag sparar i och för sig aldrig något i telefonen men bara det där att få uppdatera telefonboken och rensa bort oaktuella kontakter ser jag fram emot, haha.. och sedan bara installera sådant som jag verkligen har behov utav. Det där med att kopiera över saker hit och dit ligger inte för mig, jag ser snarare bytet av telefon som en chans att släppa taget om ”det gamla” och skapa plats för det nya.

 

 

Enkel midsommar

sommartankar

 

Min granne sa en så enkel och befriande sak igår:

”I år blir det ingen mat på midsommar, vi skall bara ha tårta!”

 

En gräddig jordgubbstårta, blommor inplockade från närmsta äng och ett positivt sinne – vad mer kan egentligen behövas för att fira en midsommarafton? :-)

Siesta

vardagsrumkvall

Skönt att kunna slappa i en sval lägenhet när solen steker ute… :-)

 

”Stillhet är vårt mest intensiva sätt att vara aktiva. Det är i våra ögonblick av djup tystnad som varje idé, känsla och infall föds, som vi efter hand hedrar med namnet Handling. Vårt känslomässigt mest aktiva liv levs i våra drömmar, våra celler förnyar sig som flitigast i sömnen. Vi når högst i meditation och längst i bön. I stillhet är varje människa stor; hon är befriad från fientlighet; hon är poet och som mest änglalik.” / Leonard Bernstein

© Copyright Wangborgs hem