Här slutar denna blogg…

Stort och varmt TACK till alla som genom åren läst mina tankar om det enkla boendet, som följt med mig i flytten från lägenhet till stuga – och sedan till lägenhet igen :-), som skrivit mail och kommentarer, deltagit i diskussioner och bidragit med åsikter, visat upp sina städade och ostädade hem, och som engagerat sig i mitt lilla enkla liv här på internet.

Jag har länge funderat på att lägga ned bloggen, och nu när jag till sist skaffade Instagram (@wangborgshem) så kändes det som en mera passande kanal för mig – så mycket enklare på alla sätt och vis. Och som Ni redan vet så är jag en så’n som inte vill ha kvar det gamla när jag väl hittat något nytt ;-), det vill säga att jag just i detta nu snart har rensat bort alla mina inlägg sedan 2009 (började faktiskt blogga redan 2007 men den bloggen raderade jag när jag skaffade den nya 2009). Alternativet att bara låta allt ligga kvar finns inte i min värld – jag vill göra rent hus, släppa taget om det som varit och leta mig en ny väg framåt. Lusten att skriva har jag fortfarande och jag kommer antagligen att fortsätta publicera texter, men kanske utifrån en annan vinkel och i en annan form? Just ämnet rensning och fokusering på prylar känner jag mig dock klar med, det är för mig ett avslutat kapitel.

 

På återseende – var det nu än blir :-)

Irene

 

P.S. Ett urval av bilderna som jag haft med i bloggen har jag nu lagt i kategorin ”Galleri”, vilken kommer att utökas så småningom. Och mina fortsatta hemprojekt kommer jag att visa på Instagram som nu blir den mer ”privata” kanalen för mig.

 

Reportage i Hem & Hyra

lite-prylar-harnosand-foto-maria-therese-sommar-34

Foto: Maria-Therese Sommar (afiori.com)

 

I senaste numret av Hem & Hyra, nr 6/2016, handlar det om att många har fler saker än de egentligen skulle vilja… i reportaget är jag med som exempel på en person som vill ha lite saker, medan en annan kvinna är exempel på en person som vill ha mycket (haha, gillade verkligen hennes slutreplik: ”-Har man tur kanske något går sönder. Det är enklaste sättet att bli av med grejer”)

Ett annat inspirerande inslag i tidningen tyckte jag var ”Lyckan är att bo trångt”… nedanstående text är hämtad ur inslaget:

Kristina, 73, bodde i en vacker stor trea när hon såg lappen om en ledig hyresetta. ”Du kan ju inte flytta till en etta”, sa alla. ”Kan jag visst”, svarade Kristina.

Så skönt, säger vännerna när de inser hur lätt bagage Kristina numera reser genom livet med – och lägger ut texten om sina egna proppfulla vindar och källarförråd. Det finns många fördelar med att våga flytta till mindre. Halverad hyra, minimal städning och fullständig koll på alla prylar.”

Och ett av hennes tips:

Försök inte lura dig själv genom att spara saker i lådor i förråd. Då missar du hela tanken med att bo litet och med få prylar. ”Mitt källarförråd är halvtomt, där ligger en matta på golvet och så har jag fällbara stolar där som jag tar fram när jag får gäster”, säger Kristina.

 

Jag tycker det är så uppfriskande med personer som vågar gå sin egen väg trots omgivningens ifrågasättande!

Och tänk att det där med att flytta till mindre väcker så mycket reaktioner, medan att flytta till större ses som ”normen” i vårt samhälle. Varför kan man inte gratulera att någon köpt en etta likaväl som man kan gratulera att någon köpt ett hus? ;-)

Enkelhet och tillit – gästinlägg av Sofia Sivertsdotter

tillitens-va-g-fram-300ppi

 

När jag kom på idén att göra en virtuell bloggturné med min nya bok Tillitens väg – konsten att lita på livet, var Irene det första namnet som dök upp. Vi har aldrig träffats, men jag tycker mycket om det hon förmedlar både i ord och mellan raderna. Hon verkar leva det enkla livet med hull och hår och jag är säker på att hon skulle fortsätta med det även om bloggen och företaget försvann. Äkthet.

När jag skrev boken om tillit var det självklart att ha med ett kapitel om enkelhet. Utan enkelheten är det i alla fall för mig svårt att omfamna tilliten. Ju färre saker som skymmer sikten, desto lättare glimmar tilliten klart. ”Enkelhetens lov” fick kapitlet i boken till slut heta och det inleds så här:

”Jag föddes inte bara med en nunna inom mig, utan också en nomad. Jag skulle inte ha några som helst problem med att flytta en gång om året, och resor med enbart handbagage är som ljuv musik i mina öron. Frihet och enkelhet.

Jag kan vara brutalt osentimental vad gäller prylar och är som lyckligast när jag får plats med allt jag äger i en liten trång klädkammare, på väg ut på nya äventyr. Jag får helt enkelt mer gåshud när jag gör mig av med något än när jag införskaffar något nytt, och jag tycker till och med om när schampoflaskan tar slut.

För min del skulle tillit kunna vara synonymt med frihet, och frihet i sin tur med enkelhet. När jag gör mig fri från ängslan, halvsanningar, uppskjutna måsten eller materiella ok, känner jag mig inte bara ohejdad utan också tillitsfull. Färre saker stjäl uppmärksamhet från nuet där tilliten residerar. När jag är mig själv fullt ut är jag hinderfri att skapa och göra vad jag vill.

Ju mer krampaktigt jag däremot håller i saker och ting, och ju längre bort från enkelheten jag kommer, desto mer sällan känner jag förtröstan. Den finlandssvenska poeten Edith Södergran skrev: ”Var gång en trång känsla kommer över en ska man förvandla den till en vid” och ”En mänsklighet så ren som blommor är framtidens ideal.” Det är enkelhetens lov för mig, att ständigt ömsa skinn och blott bevara blommornas mest färggranna prakt.”

Att leva enkelt är att skapa rum för tilliten. Och att ha tillit är att släppa taget om det man inte älskar, använder och behöver och lita på att man klarar sig lysande på det som blir kvar. Tillit är att lita på att hur livet än utvecklar sig, så blir det bra. En dag i taget är inga berg för höga och ett andetag i taget klarar man av även de allra svåraste dalarna.

Tillit är det mest naturliga för oss människor, den bor redan i oss och kräver inget i retur. Man kan träna upp den tillitsfulla sidan genom att just släppa taget om saker och ting, sakta ner, ta en dag i taget och vända sig oftare till de inre rummen än de yttre. Ju oftare jag väljer tilliten, desto oftare kommer också tilliten att välja mig. Och allt kan börja med att göra sig av med en gammal byrå eller med att byta ut kvällsnyheterna mot en stunds begrundan.

Vill du läsa mer om boken Tillitens väg – konsten att lita på livet? Gå in på www.sivertsdotter.com, eller på AdLibris eller Bokus. Vill du få mer inspiration för både tilliten och enkelheten? Läs på www.sivertsdotter.com/ord, eller följ mig på Facebook under Sofia Sivertsdotter.

Tack Irene för att jag fick komma hit och gästskriva och tack för att du läste!

Med kärlek
Sofia Sivertsdotter

 

VINN BOKEN!

Vilket är Ditt bästa tips för tillit? Eller hur gör Du för att behålla tilliten i livets svåra stunder?

Dela med Dig i kommentarsfältet så är Du med och tävlar om den här boken – vinnaren kontaktas via mail och tävlingen avslutas den 22 september kl. 22.00

 

Min väg till ett enklare hem

gottläge

”Lilla huset på prärien” kallar jag detta – åker ofta förbi det på väg till Jämtland och det slår alltid an någon sorts enkelhetskänsla hos mig :-)

 

Det är många som genom åren frågat hur min väg till ett enklare hem egentligen började?

Jag tycker det är svårt att svara på, eftersom det i början nog inte var så medvetet från min sida… t.ex. har det alltid burit mig emot att ha fler plagg i garderoben än de jag använder (där rensade jag redan som ung tonåring), medan böcker var något jag trodde enbart var bättre ju fler man kunde samla på sig ;-).

Men några tydliga ”hållplatser” kan jag se så här efteråt:

 

* Då jag kastade min stora matta

Det var en matta jag hade fått, av päls som var svår att tvätta (jag brukade lägga ut den i snön, men för en ”riktig” tvätt var man alltså tvungen att lämna in den på kemtvätt, vilket jag definitivt inte hade råd med). Jag gillade verkligen den där mattan, men då jag fick reda på att den var gjord av 12 st hundskinn så fick jag faktiskt lite avsmak för den – samma matta som jag tyckt så mycket om blev i ett slag mindre värdefull för mig och jag började då fundera på om jag skulle kasta den? Jag minns att jag stod i valet och kvalet där, men till slut packade jag in mattan i en sopsäck av papp, åkte iväg och hivade den i brännbart på återvinningen. När jag var hemma igen ångrade jag mig först, tänkte att ”det var den finaste matta jag haft, det går aldrig få tag i en likadan” o.s.v. men jag insåg också att gjort är gjort, ingen idé att sörja något som inte går att göra ogjort. Sedan kom de där känslorna av lätthet och befrielse, mitt hem kändes fräschare, jag behövde inte längre kånka ut en tung matta, inte längre fundera över vilka hundar som pälsarna suttit på och uttrycket ”kill your darlings” fick en positiv innebörd hos mig när det gällde mina prylar hemma.

 

* Bortrensningen av böcker

Jag hade som mest ett helt hörn i bostaden med bokhyllor fulla av böcker… det var sådär fullt att skulle jag köpa fler böcker så skulle jag behöva skaffa en till sektion hylla.. Vid första rensningen gjorde jag mig av med alla böcker som var inaktuella eller inte gav mig positiv energi = läroböcker, kartböcker, läkarboken och obehagliga deckare som jag visste att jag aldrig skulle läsa igen. Lade dem i blå Ikea-kassar och körde dem till Erikshjälpen. Kände ingen ånger alls utan bara en otroligt stor lättnad, och helt plötsligt blev en av hyllorna halvtom – vilket ledde till tanken om att jag kunde bli av med hela hyllan om jag rensade mera!

Vid nästa stora bokrensning åkte alla romaner som jag läst, och romaner som stått i min hylla lång tid utan att jag fått lust att läsa dem – tänkte att sannolikheten för att jag skulle läsa dem detta år nog inte var särskilt större än för fjolåret ;-). Därefter bestod min bokhylla enbart av fackböcker, mestadels inrednings- och psykologiböcker (som jag fortfarande köpte ett flertal av varje år). Jag gillade inte tanken på att ha kvar mitt bokhyllehörn när det inte var fullt av böcker så jag sålde hyllorna billigt på Blocket. Böckerna packade jag sedan ner i flyttlådor – och dessa lådor kånkade jag med mig vid varje flytt. Det var inte förrän jag blev sambo 2007 som jag öppnade de där lådorna (jag lämnade i princip alla mina möbler i den lägenhet jag sålde då, men böckerna var livsviktiga att få med, hehe.. ). Då blev böckerna inställda i vårt dåvarande tv-skåp, och de var då dryga 100 st har jag för mig..

Efter att vi flyttat ut till stugan 2009 rensade jag mina böcker titt som tätt, köpte bara på mig några enstaka nya och märkte att det blev alltmer sällan som jag bläddrade i de böcker jag redan hade. Läste på nytt mina favoritböcker och insåg att det inte alls var något jag behövde spara, att jag faktiskt skulle kunna släppa mina böcker och göra plats för nya tankar och kunskaper. 2014 nollade jag mitt bokinnehav, det var inte alls något mål i sig att inte ha en enda bok utan det ”bara blev så” eftersom jag helt tappade behovet att äga böcker.

Att släppa behovet av att äga har i övrigt varit ganska lätt för mig, men just böckerna hade jag givit alldeles för mycket makt så jag antar att det därför också blev det som jag idag ser som mitt bästa beslut någonsin vad gäller mitt hem!

 

* Beslutet om att inte spara saker i förrådet

Visst, förråd är ju till för att spara saker i, men min erfarenhet är att förråden i de flesta fallen bara blir till dåliga samveten. Förr om åren kånkade jag ofta hem möbler som ”kanske inte passar in hemma just nu, men i framtiden” och ställde dem i förrådet… framtiden kom och möblerna passade inte in då heller ;-) , det slutade allt som oftast med att möblerna fick åka iväg till second hand. Lika var det med andra prylar; ”jag tar upp det här till förrådet så länge, så får jag ta beslut om vad jag skall göra med det sedan”… kan vara det dummaste man kan säga till sig själv ;-)..

Jag tänker att förråd och andra utrymmen som man egentligen inte behöver för sin vardag, kan göra mera skada än nytta eftersom de lockar till att samla på hög. Har man bil så behöver man så klart plats för däck och liknande, brukar man campa så är förrådet en utmärkt plats för tält m.m., men just för random saker som man inte alls använder sig av – att bära dem till förrådet är detsamma som att undvika ta beslut, och jag vill tro mig ha den tilliten till mig själv numera att jag kan ta ett beslut direkt istället för att skjuta upp det på obestämd framtid.

 

Det här var 3 punkter som jag idag kan säga varit avgörande till att jag idag har ett hem utan onödiga prylar :-)

 

P.S. För att fira mitt öppnande av Instagramkonto erbjuder jag just nu mitt Rensa Ditt hem på 30 dagar-formulär för endast 80:-, läs mer under fliken tjänster!

Söker skuggan

namnlosa1

Namnlösa gränd här i Härnösand…

 

namnlosa2

.. här gick jag igår på lunchen då jag sökte skuggan för mig och vovven…

 

Sol och värme är ju som sagt inte mitt idealväder, så nu om dagarna väljer jag att leta upp svalare platser för promenaderna. Vi har bara ca 300 meter till närmaste skogsområde så de varmaste dagarna blir det att jag går dit på lunchen.

Annars tycker jag om att variera promenaderna och hitta nya ställen att gå på. Förra månaden gick jag orienteringen Hitta Härnösand – det var perfekt när det den omgången var ställen jag kunde utgå hemifrån till, och extra skönt att komma hem när man varit ute i 2-3 timmar på dagen.

 

Nu i helgen tog vi en spontantur med färjan ut till Hemsön och letade upp en öde skogsväg… så fridfullt att gå där man bara ser skog så långt ögat når.. den enkla lyxen.

Efter promenaden var det någon som inte kunde hålla sig från att bada vid åsynen av vattnet, han skymtar till vänster i bild:

brygga

Vy från Hultoms brygga på Hemsön

 

Dagen efter, på nationaldagen, var vi ute hos ett par grannar i deras stuga, vilken låg på naturtomt vid en sjö, och jag fick lite stuglängtan faktiskt – dock var det som lockade mig mest skogen som låg alldeles intill. Det finns nog inget skönare ställe att vistas på än i en skog, och ingen mera passande plats att ”fira” Sveriges dag på enligt mig ;-)

 

stig

Här befann vi oss på nationaldagen – långt bort från stadens stim och stoj.

Köksträdgård i lägenhet

kryddor1

Urdiskade konservburkar får agera krukor till kryddväxterna…

 

Har ju skrivit tidigare om att jag föredrar färska kryddor framför torkade, och trots att jag blev tvungen att införskaffa några torkade varianter för att kunna följa recepten i matkassen så är det tack och lov färska, ekologiska kryddväxter med i varje kasse. Nu har jag en köksträdgård modell mindre här i lägenheten..

 

 

kryddor2

.. ställde dem i en träkorg för äppelmust som fick plats precis på vår smalaste fönsterbräde i köket..

 

Skillnaden mot köksträdgården vi hade som husägare för 5 år sedan är framför allt att vi nu hinner använda upp alla kryddor, och att det där med ogräsrensning är ett minne blott, hehe… så här såg den ut då:

 

kryddor

 

Var sak har sin tid… min tid just nu är definitivt enklare än den var då :-)

Hobbyrum Efter ( Massagerum )

hobbyrumefter1

Slingan i ljustuben har lyst i alla år jag haft den men nu ville den tydligen inte vara med helt :-)

 

hobbyrumefter2

Nu ser man detta då man öppnar dörren…

lokalinnan3

… förut såg man det här..

 

hobbyrumefter4

Inre väggen blev en aning luftigare…

lokalinnan2

… så här packat med grejer var det innan..

 

hobbyrumefter3

Fönsterväggen där jag placerat rummets enda förvaring…

lokalinnan1

.. puh, jag blir matt bara av att se den här före-bilden, haha..

 

hobbyrumefter5

Det var definitivt värt en veckas arbete – för rummet är nu precis som jag ville ha det :-)

 

Lite info om hur jag tänkt vid placeringen av inredningen:

* Den som ligger på bänken bör inte ha huvudet mot fönstret – även om persienn och jalusi dras ned så känner kroppen av att fönstret är ovan och det blir svårare att fullt ut kunna koppla av.

* Min egen placering som behandlare är ofta framför bänkens huvudända, vilket innebär att jag med bänken åt detta håll har uppsikt över både dörr och fönster.

* Inre väggen är den norra och naturligt lugnare delen av rummet.

* Ljustuben har jag hängt en bit in i rummet för att både motverka rummets kilform och för att dölja synintrycket av väggventilen.

* Förvaringen håller jag på en låg nivå eftersom låga möbler också inverkar lugnande, liksom att rummet känns rymligare ju mindre intryck som här finns.

Vårrensning

idisken

Jag skulle vilja äga endast de köksprylar som tillsammans får plats i vår 45 cm diskmaskin… haha, vet inte riktigt var den idén kommer ifrån men ofta när jag öppnar maskinen så brukar just den tanken uppenbara sig :-)

 

Våren innebär för mig att rensa ut vinterns onödigheter och göra hemmet ännu lättare inför sommaren. Jag skaffar aldrig saker om våren – jag gör mig av med dem istället.

Den här våren prövar jag att ha ett kök utan assietter. Den bruna servisen har med andra ord fått lämna vårt hem, kändes onödigt att ha kvar den när vi knappt använde assietterna alls ( bra till tårta ngn gång/år men annars finns inte längre behovet av dem ) och våra skålar funkar faktiskt till det mesta.

Jag vet inte varför men jag finner en särskild tillfredställelse i att sakerna i köket används dagligen, hamnar i diskmaskinen och blir rena, upp i skåpen och sedan fram på bordet igen. Börjar de bli stående kvar i skåpen så vill jag inte längre ha dem. Det är ungefär som med garderoben och kläder; ser inte alls vitsen med att något skall ligga underst och inte bli nyttjat eller att spara något för ett särskilt tillfälle – oavsett hur fint eller dyrt det är så blir det i mina ögon helt värdelöst när det inte kommer till användning ( därav att jag heller inte vill ha så mycket olika plagg, ju färre jag har desto oftare kommer jag att bära vart och ett av dem ).

 

Vad rensar DU bort denna vår?

 

© Copyright Wangborgs hem - Theme by Pexeto