Enkelhet och tillit – gästinlägg av Sofia Sivertsdotter

tillitens-va-g-fram-300ppi

 

När jag kom på idén att göra en virtuell bloggturné med min nya bok Tillitens väg – konsten att lita på livet, var Irene det första namnet som dök upp. Vi har aldrig träffats, men jag tycker mycket om det hon förmedlar både i ord och mellan raderna. Hon verkar leva det enkla livet med hull och hår och jag är säker på att hon skulle fortsätta med det även om bloggen och företaget försvann. Äkthet.

När jag skrev boken om tillit var det självklart att ha med ett kapitel om enkelhet. Utan enkelheten är det i alla fall för mig svårt att omfamna tilliten. Ju färre saker som skymmer sikten, desto lättare glimmar tilliten klart. ”Enkelhetens lov” fick kapitlet i boken till slut heta och det inleds så här:

”Jag föddes inte bara med en nunna inom mig, utan också en nomad. Jag skulle inte ha några som helst problem med att flytta en gång om året, och resor med enbart handbagage är som ljuv musik i mina öron. Frihet och enkelhet.

Jag kan vara brutalt osentimental vad gäller prylar och är som lyckligast när jag får plats med allt jag äger i en liten trång klädkammare, på väg ut på nya äventyr. Jag får helt enkelt mer gåshud när jag gör mig av med något än när jag införskaffar något nytt, och jag tycker till och med om när schampoflaskan tar slut.

För min del skulle tillit kunna vara synonymt med frihet, och frihet i sin tur med enkelhet. När jag gör mig fri från ängslan, halvsanningar, uppskjutna måsten eller materiella ok, känner jag mig inte bara ohejdad utan också tillitsfull. Färre saker stjäl uppmärksamhet från nuet där tilliten residerar. När jag är mig själv fullt ut är jag hinderfri att skapa och göra vad jag vill.

Ju mer krampaktigt jag däremot håller i saker och ting, och ju längre bort från enkelheten jag kommer, desto mer sällan känner jag förtröstan. Den finlandssvenska poeten Edith Södergran skrev: ”Var gång en trång känsla kommer över en ska man förvandla den till en vid” och ”En mänsklighet så ren som blommor är framtidens ideal.” Det är enkelhetens lov för mig, att ständigt ömsa skinn och blott bevara blommornas mest färggranna prakt.”

Att leva enkelt är att skapa rum för tilliten. Och att ha tillit är att släppa taget om det man inte älskar, använder och behöver och lita på att man klarar sig lysande på det som blir kvar. Tillit är att lita på att hur livet än utvecklar sig, så blir det bra. En dag i taget är inga berg för höga och ett andetag i taget klarar man av även de allra svåraste dalarna.

Tillit är det mest naturliga för oss människor, den bor redan i oss och kräver inget i retur. Man kan träna upp den tillitsfulla sidan genom att just släppa taget om saker och ting, sakta ner, ta en dag i taget och vända sig oftare till de inre rummen än de yttre. Ju oftare jag väljer tilliten, desto oftare kommer också tilliten att välja mig. Och allt kan börja med att göra sig av med en gammal byrå eller med att byta ut kvällsnyheterna mot en stunds begrundan.

Vill du läsa mer om boken Tillitens väg – konsten att lita på livet? Gå in på www.sivertsdotter.com, eller på AdLibris eller Bokus. Vill du få mer inspiration för både tilliten och enkelheten? Läs på www.sivertsdotter.com/ord, eller följ mig på Facebook under Sofia Sivertsdotter.

Tack Irene för att jag fick komma hit och gästskriva och tack för att du läste!

Med kärlek
Sofia Sivertsdotter

 

VINN BOKEN!

Vilket är Ditt bästa tips för tillit? Eller hur gör Du för att behålla tilliten i livets svåra stunder?

Dela med Dig i kommentarsfältet så är Du med och tävlar om den här boken – vinnaren kontaktas via mail och tävlingen avslutas den 22 september kl. 22.00

 

Jag har köpt alla mina kläder på Tradera

2

Två av mina second hand-köp…

 

För ca 5 år sedan, då vi bodde ute i stugan, fick jag en idé om att jag skulle skaffa mig en garderob som var helt uppbyggd av second hand-plagg. Anledningen var i första hand inte utav miljöskäl, utan för att jag behövde fylla på min garderob men ”aldrig” hittade något jag ville köpa i butikerna – det är mest synteter som säljs numera och som jag inte trivs med att bära, och fann jag något material som passade så var det antingen i mönster eller färger jag inte ville ha. Och att åka till ett köpcentrum flera mil utanför vår stad för att köpa en tröja kändes inte rimligt (vill ju helst stödja våra lokala butiker) så det blev istället att jag hittade ett passande objekt på Tradera som mot några tior i frakt landade i min brevlåda. Att det var begagnat tyckte jag bara var en fördel – då ser man tydligt plaggets hållbarhet för viss tvätt och slitage, samt att det förstås blir mycket billigare än att köpa nytt.

Jag bestämde mig i samma veva för att göra mig av med de s.k. märkesplagg jag hade i min dåvarande garderob, tänkte att de skulle få finansiera min nya garderob – för jag behövde ju faktiskt inga dyra kläder; jag behövde bara kläder.

 

Sagt och gjort, jag lade ut mina dyrare plagg på Tradera och fick dem sålda. Under tiden efteråt då jag byggde upp min nya garderob så hade jag väldigt få plagg, som minst var det 3 överdelar och 2 par byxor som jag växlade mellan och faktiskt slet ut allt eftersom, om kvällarna gick jag runt i min pyjamas (på landet kunde man ju bara dra på sig en jacka över och gå ut med hunden, vilket jag inte skulle tänka mig att göra här i stan, hehe..)… och jag kan nog säga att den perioden helt botade min rädsla för att ha för få plagg – för man klarar sig på väldigt lite :-)

Mitt mål var dock inte att ha endast två par byxor , utan successivt skaffade jag mig fler plagg, för att till sist komma fram till en garderob där allt är second hand-köp och till en väldigt låg kostnad om man jämför med att köpa nytt. Det är inte så att jag har någon princip emot att köpa nya kläder, men det har blivit som med mig och inredning: jag vill inte längre lägga en massa pengar på det (jag har lagt alltför mycket pengar på inredning och kläder tidigare i livet). Och jag tror att min garderob är betydligt mera hållbar på detta vis än om jag skulle köpa nyproducerade, billiga plagg… det är lite utav en moralisk fråga för mig också; vem vill jag stödja – företaget som tillverkar billiga plagg på andra sidan jorden eller en tjej i Värmland som rensat sin garderob? (Nej, jag vet förstås inte vad hon stödjer i sin tur, men jag vill uppmuntra det här med att folk ser användbarheten i sina begagnade ting istället för att bara kasta dem på soptippen.)

 

Från att ha gjort detta i början mest som ett slags experiment för att se om jag kunde få ihop en hel garderob med en begränsad budget så har det nu blivit en del av min livsstil – behöver jag något plagg så söker jag först på Tradera. Där styr inte modet eller märket utbudet och jag kan söka efter exakt det jag är ute efter, och själv avgöra hur mycket jag vill betala för det ;-).

 

P.S. Kanske skall tydliggöra att min begagnat-policy i garderoben inte berör underkläder och skor (det har hänt att jag köpt begagnade skor i fint skick, men de flesta köper jag nya), liksom att jag också äger några plagg som var nya då de köptes – folk säljer ju ofta även helt nya kläder p.g.a. fel storlek och liknande. Senare i höst tänker jag även köpa en vinterjacka här i en lokal butik, såg att de hade en modell ifjol som jag gillade och min varma ullkappa blev bara använd 1-2 ggr i vintras så den rensar jag bort och ersätter med något tunnare.. och stödjer som sagt då gärna lokala butikerna..

Min väg till ett enklare hem

gottläge

”Lilla huset på prärien” kallar jag detta – åker ofta förbi det på väg till Jämtland och det slår alltid an någon sorts enkelhetskänsla hos mig :-)

 

Det är många som genom åren frågat hur min väg till ett enklare hem egentligen började?

Jag tycker det är svårt att svara på, eftersom det i början nog inte var så medvetet från min sida… t.ex. har det alltid burit mig emot att ha fler plagg i garderoben än de jag använder (där rensade jag redan som ung tonåring), medan böcker var något jag trodde enbart var bättre ju fler man kunde samla på sig ;-).

Men några tydliga ”hållplatser” kan jag se så här efteråt:

 

* Då jag kastade min stora matta

Det var en matta jag hade fått, av päls som var svår att tvätta (jag brukade lägga ut den i snön, men för en ”riktig” tvätt var man alltså tvungen att lämna in den på kemtvätt, vilket jag definitivt inte hade råd med). Jag gillade verkligen den där mattan, men då jag fick reda på att den var gjord av 12 st hundskinn så fick jag faktiskt lite avsmak för den – samma matta som jag tyckt så mycket om blev i ett slag mindre värdefull för mig och jag började då fundera på om jag skulle kasta den? Jag minns att jag stod i valet och kvalet där, men till slut packade jag in mattan i en sopsäck av papp, åkte iväg och hivade den i brännbart på återvinningen. När jag var hemma igen ångrade jag mig först, tänkte att ”det var den finaste matta jag haft, det går aldrig få tag i en likadan” o.s.v. men jag insåg också att gjort är gjort, ingen idé att sörja något som inte går att göra ogjort. Sedan kom de där känslorna av lätthet och befrielse, mitt hem kändes fräschare, jag behövde inte längre kånka ut en tung matta, inte längre fundera över vilka hundar som pälsarna suttit på och uttrycket ”kill your darlings” fick en positiv innebörd hos mig när det gällde mina prylar hemma.

 

* Bortrensningen av böcker

Jag hade som mest ett helt hörn i bostaden med bokhyllor fulla av böcker… det var sådär fullt att skulle jag köpa fler böcker så skulle jag behöva skaffa en till sektion hylla.. Vid första rensningen gjorde jag mig av med alla böcker som var inaktuella eller inte gav mig positiv energi = läroböcker, kartböcker, läkarboken och obehagliga deckare som jag visste att jag aldrig skulle läsa igen. Lade dem i blå Ikea-kassar och körde dem till Erikshjälpen. Kände ingen ånger alls utan bara en otroligt stor lättnad, och helt plötsligt blev en av hyllorna halvtom – vilket ledde till tanken om att jag kunde bli av med hela hyllan om jag rensade mera!

Vid nästa stora bokrensning åkte alla romaner som jag läst, och romaner som stått i min hylla lång tid utan att jag fått lust att läsa dem – tänkte att sannolikheten för att jag skulle läsa dem detta år nog inte var särskilt större än för fjolåret ;-). Därefter bestod min bokhylla enbart av fackböcker, mestadels inrednings- och psykologiböcker (som jag fortfarande köpte ett flertal av varje år). Jag gillade inte tanken på att ha kvar mitt bokhyllehörn när det inte var fullt av böcker så jag sålde hyllorna billigt på Blocket. Böckerna packade jag sedan ner i flyttlådor – och dessa lådor kånkade jag med mig vid varje flytt. Det var inte förrän jag blev sambo 2007 som jag öppnade de där lådorna (jag lämnade i princip alla mina möbler i den lägenhet jag sålde då, men böckerna var livsviktiga att få med, hehe.. ). Då blev böckerna inställda i vårt dåvarande tv-skåp, och de var då dryga 100 st har jag för mig..

Efter att vi flyttat ut till stugan 2009 rensade jag mina böcker titt som tätt, köpte bara på mig några enstaka nya och märkte att det blev alltmer sällan som jag bläddrade i de böcker jag redan hade. Läste på nytt mina favoritböcker och insåg att det inte alls var något jag behövde spara, att jag faktiskt skulle kunna släppa mina böcker och göra plats för nya tankar och kunskaper. 2014 nollade jag mitt bokinnehav, det var inte alls något mål i sig att inte ha en enda bok utan det ”bara blev så” eftersom jag helt tappade behovet att äga böcker.

Att släppa behovet av att äga har i övrigt varit ganska lätt för mig, men just böckerna hade jag givit alldeles för mycket makt så jag antar att det därför också blev det som jag idag ser som mitt bästa beslut någonsin vad gäller mitt hem!

 

* Beslutet om att inte spara saker i förrådet

Visst, förråd är ju till för att spara saker i, men min erfarenhet är att förråden i de flesta fallen bara blir till dåliga samveten. Förr om åren kånkade jag ofta hem möbler som ”kanske inte passar in hemma just nu, men i framtiden” och ställde dem i förrådet… framtiden kom och möblerna passade inte in då heller ;-) , det slutade allt som oftast med att möblerna fick åka iväg till second hand. Lika var det med andra prylar; ”jag tar upp det här till förrådet så länge, så får jag ta beslut om vad jag skall göra med det sedan”… kan vara det dummaste man kan säga till sig själv ;-)..

Jag tänker att förråd och andra utrymmen som man egentligen inte behöver för sin vardag, kan göra mera skada än nytta eftersom de lockar till att samla på hög. Har man bil så behöver man så klart plats för däck och liknande, brukar man campa så är förrådet en utmärkt plats för tält m.m., men just för random saker som man inte alls använder sig av – att bära dem till förrådet är detsamma som att undvika ta beslut, och jag vill tro mig ha den tilliten till mig själv numera att jag kan ta ett beslut direkt istället för att skjuta upp det på obestämd framtid.

 

Det här var 3 punkter som jag idag kan säga varit avgörande till att jag idag har ett hem utan onödiga prylar :-)

 

P.S. För att fira mitt öppnande av Instagramkonto erbjuder jag just nu mitt Rensa Ditt hem på 30 dagar-formulär för endast 80:-, läs mer under fliken tjänster!

Lantlivsproblem

2

Lilla, mysiga kyrkan i min hemby…

 

Ibland känner man sig väldigt bortskämd med resurser när man bor i lägenhet… som i helgen då vi var i min barndomsby och det var strömavbrott, vilket medför att det är utedass som gäller, inget som inbegriper vatten kan göras och maten får tillagas på vedspis.. det gick inte heller att ringa eftersom hela mobilmasten var utslagen ( det är för övrigt väldigt dålig täckning även annars i stora delar av byn ).. och internet var så klart inte att tänka på ;-)..

Allt ovanstående är sådant man kan tycka är rätt mysigt när man inte behöver uppleva det så ofta, och framför allt när man är så pass frisk att det inte behöver leda till några större besvär… men mina tankar numera vid sådana här tillfällen går framför allt till de äldre och fysiskt begränsade personer som kanske inte har någon eldstad i hemmet, som inte klarar av att ta sig ut för sina toalettbehov och som inte kan kontakta någon för att be om hjälp. När de mest basala delarna av ett hem inte fungerar så kan det få väldigt tråkiga konsekvenser..

 

På tal om toalettbehov så fick jag och mannen rycka ut igår till kursgården/föreningslokalen i byn, det var uthyrt till ett bröllop över helgen, med en massa finklädda gäster som varken kunde använda toaletterna, ringa på sina telefoner eller ladda telefoner/kameror… ( tur att de hann duscha och äta på morgonen innan strömmen bröts! ).. och mitt i allt det vackra så kom alltså vi som inte alls hade någon anknytning till sällskapet, jag i ett par gamla gummistövlar, springandes i skytteltrafik med vattenkannor och hinkar nerifrån kyrkogårdens blomvattenbrunn och upp till kursgården, med vatten som skvimpade ut i den kraftiga blåsten ( jag lyckades få stora delar av första hinken över mina kläder, haha )… när jag tog den här bilden på kyrkoingången så hade jag precis inväntat fotograferingen av brudparet, stod en bit ifrån med den gröna plastvattenkannan i handen och dyblöta byxor :-)

 

Och nu är jag alltså hemma i lägenheten, har tagit en varm dusch och känner mig väldigt tacksam för de moderna faciliteterna!

 

P.S. Om någon vill se fler bilder från min hemby så har jag lagt ut en del på instagram ( @wangborgshem ), bland annat mitt vackra barndomshem som när jag såg det igår sa till min man: ”Jag blir nästan sugen på att köpa det!” :-) Men känner jag nuvarande ägaren rätt så är det definitivt inte till salu, och förresten så är det alldeles för stort för mina och mannens behov…

 

Redskap man behöver i köket

linaparm

Fick denna pärm med posten en dag, så nu är recepthäftena insatta här…

 

Tänkte berätta vilka redskap som man ”behöver” för att laga till rätterna i Linas Matkasse, eftersom en del verkar tro att man måste ha ett välutrustat kök för detta ( jag var en av de som trodde det tidigare ). Jag har ju som bekant inga onödiga prylar i mitt kök och inga andra maskiner än en stavmixer, och det har faktiskt visat sig vara fullt tillräckligt!

Här kommer min lista på vad jag använder mig av:

* 2 kastruller ( en liten + en större har räckt gott för oss, men skulle nog vilja ha en stekgryta också för att det känns trevligare att ställa fram på bordet och jag tycker det blir godare när man gör grytor )

* 1 stekpanna ( vi har bara en av mindre modell vilket gör att när vi lagar mat för 4 pers så behöver vi ibland steka i två omgångar, men det funkar fint ändå ) och 1 redskap att hantera det man steker med, t.ex. gaffel eller stekspade

* 2 ugnsfasta formar ( en liten + en större )

* 2 bunkar/skålar ( att göra sallad och röror i )

* 1 vass kniv

* 1 skärbräda

* 1 durkslag (man kan förstås hälla av med lock också men det går lättare med durkslag )

* 1 vitlökspress (egentligen inget måste för man kan ju lika gärna skära…)

* 1 visp

* 1 stavmixer (så man kan få släta röror eller soppor)

* 1 rivjärn (jag har bara ett litet med en rivyta, ibland står det i recepten att något skall rivas grovt men här blir det alltså samma rivning på allt.. )

* 1 potatisskalare

 

Serverar gör jag direkt ur kastrullerna och stekpannan, liksom att salladens bunke ställs fram på bordet. Om det är mindre röror så använder jag antingen två mini-skålar för dessa eller lägger upp dem direkt på tallrikarna. Jag har också en enkel citruspress ( som jag skrivit om tidigare på bloggen ) men oftast pressar jag citroner, lime etc. enbart med handen.

Sedan när det gäller basvaror man behöver ha hemma så är det i princip dessa: Olivolja, salt, peppar och andra baskryddor, mjöl, smör, socker, honung, ägg ( ibland följer de med påsen ), buljong, vinäger, senap, soya… och man får som sagt menyn och all info 4-5 dagar innan kassens leverans så man hinner köpa till något man ev. saknar.

I måndags kväll fick vi återigen en kasse efter sommarens semesteruppehåll och jag kände mig verkligen tacksam för att ha all middagsplanering för 10 dagar framåt fixad och klar – vardagslyx :-)

 

P.S. Vill Du också prova Linas Matkasse så kan Du göra det till specialpris på deras hemsida, det finns inget ytterligare köptvång och om Du vill ha en stor fruktkasse på köpet ( värde 109:- ) så är det bara att maila mig för att få min kod som skall fyllas i på beställningssidan.

 

 

Tack!

bukett

 

Stort tack till Er som mailat mig angående panikångestattacker, och till Er som lämnat kommentarer under mitt förra inlägg!

Jag har inte riktigt haft någon energi över till att skriva längre inlägg… datorn har varit avstängd senaste två veckorna och min ”nät-aktivitet” har bestått av kortare instagram-poster ( vilket har känts väldigt lättsamt i jämförelse med att starta upp datorn och planera ett blogginlägg ).

Attackerna har fortsatt komma, dock om än inte i samma intensitet som den där värsta ( vilken förstås blev ännu värre eftersom jag blev så rädd för den )… jag har vågat släppa rädslan för just hjärtrusningen ( den går över inom några minuter om man vågar slappna av ) och jag har inte haft så mycket yrsel ( vilket tydligen kommer av att andningen blir för ytlig ) men jag har kvar en oro som stundtals blir väldigt stark och ger enorma olustkänslor – samtidigt som minsta lilla obetydliga grej kan göra mig superstressad; t.ex. upptäckte vi i förrgår att Gero skadat en klo och blödde, något som jag varit med om massvis med gånger med andra hundar men aldrig bekymrat mig för, nu reagerade jag med att bli hypernervös fastän jag intellektuellt visste att det inte är någon fara.. haha, kan skratta åt det så här efteråt men det är verkligen inte roligt när man blir så där orolig :-(

Nåja, livet går vidare och jag är fortfarande med ;-)… om Ni vill veta vad som händer i min vardag annars så finns jag som sagt på Instagram: @wangborgshem

Jag återkommer här när jag lyckas få ihop ett längre inlägg :-)

Panikattack

2

Träffande titel på den övre boken va? ;-)

 

De senaste dagarna har varit minst sagt omtumlande för mig… i onsdags kväll då jag var ute och gick med min hund fick jag en panikattack när jag var flera kilometer hemifrån, allting bara snurrade, hjärtat rusade och det enda jag kunde tänka var: Hjälp, jag kommer inte att kunna ta mig hem!!!!!

På något märkligt sätt fick jag fram telefonen och lyckades slå numret till min man som kom och hämtade mig (oss), medan vi pratade lugnade jag ner mig något men var skakad resten av kvällen och kunde inte förstå hur jag skulle kunna ta mig ut på en promenad igen…  pressade mig själv ut senare på kvällen, det gick inget vidare men jag tog mig runt min lilla ”kvällsrunda” med hjärtat i halsgropen.

På förmiddagen nästa dag fick jag en ännu värre attack, det absolut värsta jag någonsin varit med om. Jag befann mig hemma i sovrummet – ironiskt nog den plats som för mig är själva definitionen av trygghet – och jag hade min man alldeles i närheten. Det sägs att man ”blir inte galen av en panikattack” även om det kan kännas så, men jag blev faktiskt galen – jag tappade totalt kontrollen över mig själv och var helt övertygad om att jag kommer att bli hämtad och inspärrad, min hund kommer bli omplacerad och min man kommer definitivt inte att orka med detta.. min tidigare övertygelse om att jag kan andas mig lugn i vilken situation som helst var som bortblåst och jag inte bara trodde utan var helt säker på att detta kommer bli min död… och det skumma i det hela är att jag såg mig själv liksom ”utifrån” samtidigt som jag fick en flashback av en tant jag tog hand om på ett vårdhem en gång som plötsligt hade blivit illamående och fick dödsångest när jag ledde henne till sin säng, hennes ångestfyllda rop var: ”Hjälp mig, hjälp mig! Jag vill inte dö!” ( Hon dog strax efter de orden… ) och jag tänkte att det måste varit så här det kändes för henne..

 

Jag vet inte hur länge jag blev liggande i sängen och försökte lugna ner min andning med hjälp av min man, men till slut var den så pass kontrollerad att jag kunde prata hyfsat normalt igen och vi bestämde att min man skulle ringa och försöka få en akuttid. Ringde först till den vårdcentral jag var listad på, där meddelade telefonsvararen att vi skulle bli uppringd om tre timmar… det tyckte vi var lite väl lång tid så då ringde vi en privat vc alldeles här i närheten men fick reda på att man kunde inte byta vc mitt under semestern(?) och de tipsade om att åka in till den vc jag var listad vid och söka akut. Så då åkte vi till ”första” vårdcentralen, där vi fick information av kvinnan i luckan att det inte fanns någon läkare att träffa och att sköterskorna hade lunch, men att vi kunde få en akuttid hos en sköterska om ca 1 1/2 timma, förutsatt att ingen med mer akut åkomma kom in och att de fyra som stod före i kön var klara då.

Till sist fick jag i alla fall träffa en jättebra sköterska som fick mig att känna mig lugnare och när vi gick därifrån kände jag mig nästan normal igen, hehe… men jag blev skakis så fort min man försvann ur min åsyn. Det var meningen att vi skulle åka till Jämtland samma dag för att dagen efter jobba som cafévärdar och min första tanke var att boka av allt och stänga in mig i lägenheten, men jag är sååå tacksam för att min man föreslog att ”vi åker ändå och går det inte så åker vi hem igen”. På morgonen därefter innan caféet skulle öppnas så skulle vi gå en promenad med Gero.. jag var både yr, illamående och kände mig helt orkeslös i benen… trodde att jag skulle klara att ta mig max 100 meter… men hur det nu var så gick vi en hel timma och sedan gick resten av dagen väldigt bra, vilket blev en stor lättnad för mig. På lördagen ville jag dock ändå åka hem för att komma ”tillbaka till brottsplatsen” ;-) och börja bearbeta det som hänt.

 

Så där är jag alltså just nu. Paniken kommer och går och det viktigaste för mig just nu är att hitta tillbaka till mitt lugn igen. Om jag hade varit anställd hade jag varit sjukskriven, men eftersom jag är min egen så fungerar det att sitta hemma och pyssla med jobb då jag själv kan styra när jag skall arbeta, och det kan vara väldigt skönt att få ha tankarna på annat än mina egna hjärtslag, men när det gäller det mesta annat så har jag tagit en paus. Min egen reflektion över denna händelse är att kroppen alltid hittar ett sätt att meddela sig, om man inte tar itu med den stress eller de rädslor man skaffar sig under åren så byggs det på och slutar förr eller senare i någon form av kollaps. Det kryper närmare för varje gång man ignorerar tecknen, i mitt fall kom det ända in i mitt tryggaste rum…

 

Om Ni som läser här har varit med om liknande så skriv gärna och berätta, jag vet ju att detta är väldigt vanligt men kanske inte något man väljer att berätta för gemene man. Jag har i alla fall bestämt mig för att vara helt öppen med det som hänt mig och skriver det här inlägget så att alla skall veta hur det ligger till. :-)

Nu finns jag på Instagram

insta

Klicka HÄR så kommer Du till mitt Instagram

 

Nu har jag knåpat ihop en profil på Instagram ( = wangborgshem ) och skapat mina två första inlägg… detta är något som jag gått och funderat på en längre tid men tog beslut om först igår – inspirerad av författaren till boken i föregående blogginlägg ;-).

Jag tänker mig att använda Instagram som en enklare form av kanal, med lite annat innehåll så det inte blir en ren upprepning av bloggen, och att där skriva ner de där tankarna som känns lite för korta för att tillägna ett helt blogginlägg … och så klart försöka inspirera till en enklare och skönare vardag. Det blir mera kort och koncist alltså, i renare ;-) form men med samma grundbudskap.

Välkommen att kika in!

© Copyright Wangborgs hem - Theme by Pexeto